I början ger oss upptäckten av den egna andligheten en viss känsla av trygghet som förr eller senare utmanas. Då faller vi plötsligt djupt ner i en fallgrop av frustration och sorg, trots all den tid och energi vi lagt på att försöka utveckla oss själva. Vi har deltagit i olika kurser, läst böcker, visualiserat, mediterat, affirmerat och kontrollerat.

Resan mot spiritualitet är en fantastisk väg. En väg, som även den kan innebära vissa risk om vi skyndar fram för fort och för mycket, vilket kan leda till mental, emotionell trötthet -utmatning - och i värsta fall även psykisk ohälsa. Samtidigt är det viktigt att förstå att vägen mot spiritualitet innehåller allmänt sett vissa utmaningar som varje människa på det ena eller andra viset kan komma möta - särskilt i början.

Vi snackar vägen som oväntat och i ett nafs kan vända och skapa osäkerhet - inte bara för att det som vi länge tagit för givet plötsligt börjar gunga, utan också för att vårt vanliga, logiska och analytiska tänkande konstant utmanas. 

Gamla mönster, beteenden och normer blir satta på prov. Vi ställs dessutom inför prövningar, fallgropar och lärdomar som kan vara så överväldigande att det som konsekvens kan väcka bland annat självkritik och självtvivel inom oss.

Vid upptäckandet av den egna spiritualiteten kan det - ur egen erfarenhet - vara av stor vikt, att veta lite om några utmaningar som kan följa med. När vi är medveten om de kan det vara lättare att känna igen vissa spirituella fallgropar som kan utmana oss djupt. Särskilt i takten med vår medvetenhetsutveckling tillåter vi oss på så vis en djupare förståelse och lär oss i tid att gradvis kunna omfamna de personliga utmaningar som ett tecken på att vi rör oss mot spirituell tillväxt. 

Exempel på utmaningar  

I början kan vi kanske föreställa oss att vi kan försvinna undan alla problem, obehag och negativitet genom spiritualitet. Vi gör upp planer för att leva i nuet och blir irriterade när vi återigen konfronteras med gamla sår eller framtidsoro i det dagliga livet. Vi kan ju inte tillbringa hela dagen i meditationer, kurser eller olika slags terapiformer?

Det kan också vara en utmaning att bli angripna och låtsas som om det bara rinner av, medan vårt hjärta i verkligheten förblir ouppmärksammat sårat. Istället för att verkligen ta itu med våra känslor och problem, kan vi övertyga oss själva och omgivningen om att vi nu är oberörbara, att vi står över allt.

Några strävar nu efter att se på allting positivt men när något obehagligt dyker upp så ska det snabbt försvinna med hjälp av exempelvis meditation eller affirmationer medan andra förirras i känslor av besvikelse, brist på förståelse, förvirring och liknande.

Och när vi plötsligt vill avstå från alla ovanor med det samma så kan även det bli ganska ansträngande om inte att säga - utmattande.

I vår nutid behöver vi fortfarande pengar, vilket kan krocka med de insikter vi fått. Fattigdom är visserligen ingen spirituell dygd, särskilt om du har en familj att försörja. Att vara utan pengar kan göra dig beroende på olika sätt, skapar oro och tvingar dig eventuellt till handlingar som du kanske inte vill eller kan stå för.

Drivna av nyfikenhet, entusiasm och oväntade insikter börjar vårt liv plötsligt kretsa nonstop kring spirituella ämnen och vi befinner oss i en sådan entusiastisk tid där varje samtal drifter bort till dessa ämnen. Detta kan med tiden inte bara uppfattas som ganska irriterande för omgivningen - som inte hinner med denna utvecklingen - utan det kan till och med väcka reaktioner såsom förundran, misstro och bekymmer medan några även börjar distansera sig.

Hur skulle man kunna hjälpa sig själv?

Att ge sig tid för vila - med regelbundna pauser ifrån allt som har med spiritualitet att göra. 

Att jorda sig - med barfota promenader i skogen eller på stranden, gräsmattan, i vatten osv. Det handlar om att få hudkontakt med Moder Jords skapelser såsom vatten, sand, sten, jord etc. 

Vad sägs om att omfamna ett träd i några minuter?

Att hela det inre barnet -  och relationen med varandra - kan vara en härlig ingång i att få kontakt med samt tillåta, hålla ut och släppa känslorna. Det finns massvis med information i form av böcker eller på nätet samt olika underbara terapiformer.  

Att skriva - regelbunden - vad det är som man är tacksam för. Allmänt. Och just i dag.

Att älska sig själv - och utveckla en stark känsla för den egna, unika skönheten som ingen annan har. 

Musik, musik, musik - plus freestyle - dansande. Bara med sig själv. Som partner in crime.

Bastu.  Spa. Kristaller. Rökelse. Ljus. Mys.

Att gosa med barnen, partnern, sina djur.

Att påminna sig stådigt om att man "alltid och överallt befinner sig på rätt plats i livet" (- Samya Thornell )  - en av de bästa råden man kan få.

Vad mer kan du  komma på? Vad tycker du om? Vad är det som känns gott för dig ?  

Sist men inte minst - att vara snäll mot sig själv. Att försöka vara mer tålmodig, förstående och medkännande mot och med sig själv. Och så småningom kommer tilliten växa efter varje övervunnen "prövning"; smärtan minskar fortare och förståelsen blir alltmer klarare.

Delvis inspirerad  av mymonk.de/Tim Schlenzig